Vättern

Efter att vi ätit middag i Motala cyklade vi vidare på kvällen över Östergötlands slätter mot Vadstena i solnedgången. Innan vi kommit fram till Vadstena insåg vi att mörkret hade jagat ifatt oss och vi slog upp tältet i Hagebyhöga när vi hade fem km kvar. Solen går ner tidigare och tidigare nu och det märks när vi inte hinner komma fram till vårt mål och slå upp tältet innan det blir mörkt. Vi blir verkligen beroende av ljuset eftersom det är rätt svårt att hitta rätt tältpinnar till rätt tälthål i totalt mörker. I början av resan kunde vi cykla och lägga oss när vi ville eftersom solen ändå inte gick ner norr om polcirkeln. Då spelade det ingen som helst roll vad klockan var men nu i södra Sveriges sensommar spelar det roll.

Så på morgonen efter cyklade vi in i Vadstena där vi åt frukost på torget och såg hur stan sakta vaknade till liv. Vi gick runt lite i den mysiga, gamla stadskärnan och skrev några vykort innan vi åkte vidare.

Vi åkte vidare och gav oss fan på att vi skulle ta oss hela vägen till Gränna även om cykelvägen visade sig vara dubbel så lång som bilvägen och att den gick över Omberg, inte runt. Omberg visade sig vara hur fint som helst med en svindlande utsikt över Vättern och stora härliga ekskogar så det var värt det. Men såklart jagade mörkret ikapp oss och vi fick rulla in i Gränna i beckmörker. Men vi slukades av mörkrets andakt och iakttog hur färgerna över Vättern förändrades minut för minut.