Frihet

Stina skriver:

Nu är det inte så långt kvar på vår resa, och världen utanför börjar göra sig påmind. Under de här sju veckorna har jag hunnit fundera en del på hur jag vill ha det i livet. Jag och Linda har pratat mycket om vad som är viktigt för oss, och också om vad som inte är det. Som frilansande konstnär har man väldigt mycket frihet. Jag får jobba med något jag tycker är väldigt roligt. Jag bestämmer själv när jag vill göra vad, och hur mycket jag vill jobba. Jag kan ta en dag ledigt när jag känner för det. Jag behöver ingen hobby, för jag gör bara saker jag tycker är roliga hela tiden. Mina vänner är mina arbetskamrater, och jag kan välja vem jag vill arbeta med.

Nu kanske någon tänker att jaja, men så är det ju inte i verkliga livet för de flesta människor. Nej, det är det inte. Och vem har bestämt det? Vem bestämde att det är normalt att vara på jobbet i 8-9 timmar om dagen, för att sedan ha några få timmars ledigt på kvällen där man får vara med sina vänner eller sin familj och göra det man tycker om? Att bara vara ledig i fyra futtiga veckor om året. Att se fram emot fredagen och bäva inför söndagkvällen. Allt detta för att tjäna pengar. Så att man kan köpa saker. Jag tror att om man verkligen vill, så kan man välja att leva annorlunda. Man måste bara ha lite fantasi och mod. Och kanske sluta bry sig så mycket om vad andra människor kanske tycker.

Eftersom jag inte tjänar så mycket pengar på det jag gör i livet, har jag valt att leva på ett sätt som minimerar mitt behov av pengar. Då kan jag få göra det jag tycker om och mår bra av, och behålla min frihet.

Att byta sin frihet mot pengar anser jag vara en väldigt dålig deal, som de flesta människor trots allt accepterar.

Jag tror inte att vi behöver alls lika mycket pengar som vi tror. Jag har tänkt ut vad jag inte behöver lägga pengar på:

Kläder, smink, skönhetsprodukter, saker till hemmet. Alkohol, kaffe och choklad är trevligt och gott, men inget jag behöver.

Jag har slutat köpa kläder. Jag insåg i våras att jag säkert skulle klara mig ett par år på de kläder jag har hemma. Och handen på hjärtat; skulle inte de flesta av oss det? Jag har gjort en deal med mig själv att jag bara får köpa något om jag behöver det. Så sedan i maj har jag bara köpt ett par fingervantar nu på resan, för att det var kallt, och ett par byxor från myrorna när det blev en stor reva i mina.

Kokosolja eller olivolja går bra att använda som hudkräm, deo, till håret och i stället för solskyddskräm. Jag använder inget schampo eller balsam eller andra hårprodukter. Mitt hår är jättefint ändå. Jag sminkar mig nästan aldrig. Det kan väl vara kul ibland, men jag lägger hellre min tid på annat.

Möbler hittar jag på Berlins gator och släpar hem dem om jag behöver dem.

Det jag köper är mat. Och jag är noga med att köpa bra och ekologisk mat som jag lagar själv, eftersom det är viktigt för mig. Jag köper också böcker ibland, om de inte finns på biblioteket. Och så går jag på konserter, museum och dansföreställningar.

På det här sättet kan jag leva det liv som jag vill leva, jag får tid till att utvecklas som människa och lära mig nya saker. Jag har till exempel tid att cykla genom Sverige i två månader och bara njuta och vara lycklig över att finnas till. Det har ett värde som inte kan mätas.