Vad hände sen?

Stina skriver:

Ja, nu är vi tillbaka i civilisationen på riktigt. Det känns ju såkart skönt på många sätt. Men lite tomt är det också. Eller kanske är det egentligen lite fullt… Fullt av människor, affärer, emails, åsikter, nyheter, böcker, möbler och saker. Inte så mycket tystnad, skog, sjöar och frisk luft. Men jag blir lugn och glad av alla minnen från resan, jag tror att jag kommer ta fram dem i vinter när det är kallt och ruggigt. Då ska jag tänka på vår fina sommar i Sverige och bli varm inuti.

Jobbet har dragit igång med projektbeskrivningar, turnébokningar, rep och föreställningar lite här och var. I november ska vi på turné med Superhands, oj vad kul! Vi håller på att fila på en fortsättning på sverigeprojektet, men det är lite hemligt fortfarande.

Foto: Emelie Ahlnér

Vi klarade det!

Ja, då var det klart. Vi gjorde det! Vilken känsla! Att rulla ner för den sista backen, med havet framför sig. Slutet på Sverige, och på vår långa resa. Det har varit underbart, vackert och spännande. Vi kommer att sakna att vara ute i naturen, att vara så fria. Att alltid kunna packa ihop sina få ägodelar och dra vidare till nästa plats. Att sitta och se ut över en liten sjö medan middagen puttar på stormköket… Ja, det har varit fantastisk. Men det är också skönt att vara framme. Det blev väldigt slitigt för kroppen i slutet. Låren blev stelare och stelare. De ska få en välförtjänt vila nu.

Tack för alla peppande kommentarer och sms inför de två sista dagarna! Det behövdes kan man lugnt säga. Första dagen gick ganska bra, det blåste mycket, men det var soligt och inte så kallt. Det gick väldigt långsamt att ta sig framåt, och vi hann inte riktigt så långt som vi hade tänkt. På kvällen hade vi turen att träffa på ett gammalt par som tyckte att vi skulle låna deras gäststuga en natt. Som om Sverige ville visa sig från sin allra bästa sida såhär i slutet av resan.

När vi vaknade på morgonen den sista dagen blåste det ännu mer. Ibland så mycket att vi fick gå med cyklarna, det var omöjligt att hålla sig kvar. Efter ett tag började det regna också, som nålar mot ansiktet. Ju närmre havet vi kom, desto kraftigare blåste det. Efter ett par timmar hade vi bara tagit oss någon mil. Vi kom fram till Marsvinsholms slott där vi fick komma in i ett växthus och försöka värma oss. Då bestämde vi oss för att cykla till havet och inte fortsätta längs med kusten till Smygehuk. Vi tänkte att när vi kommer till sydkusten har vi ju cyklat genom hela Sverige i alla fall. Så vi kom till Svarte utanför Ystad. Tjoade, skrek och kramades och skrattade om vartannat och såg ut över havet. Lindas mamma och syster, som skulle ha mött oss i Smygehamn, kom och hämtade upp oss, och körde till pensionatet som vi bokat in oss på. Oj, vad trötta vi var. Och oj, vad skönt att sova i en mjuk säng med rena lakan!

Kristianstad

Cykelresans sista vilodag spenderar vi nu i Kristianstad. I kväll får vi besök av vår vän Martina, det ska bli trevligt. Det är ju inte så ofta man får besök när man inte har ett hem.

Enligt ryktet (och väderprognosen) är en rejäl storm på väg in över Skåne. Typiskt! Nu har vi bara två cykeldagar kvar. Vi tänker att vad fasen, nu när vi har tagit oss såhär långt kan vi inte låta lite blåst stoppa oss. Så vi har laddat upp med massa mat inför i morgon och ska cykla så långt vi bara orkar, för i övermorgon, då vi planerar att komma fram till Smygehuk, ska det förutom stormen också regna.

Skänk oss gärna en uppmuntrande tanke i morgon när vi stretar bland Österlens kullar!

Genom Småland

Vi cyklar genom ett höstvackert Småland. Ja, vi har börjat acceptera att det faktiskt är höst nu. Men när solen skiner på de gulnande löven känns det fint ändå. Utanför Älmhult sov vi under en ek vid en sjö, och vaknade till ljudet av ekollon som trillar på marken.

Början på slutet

Här sitter vi med frukostgröt och väderprognos. Det ska regna i dag också, men inte lika mycket, så vi lämnar Jönköping. Vi ska övernatta i Skillingaryd och sedan fortsätta rakt igenom Småland och Skåne ner till Smygehuk. Det känns skönt att snart vara på väg igen, nu ska vi njuta av den här sista veckan.

Slappa i Jönköping

I söndags kväll kom vi till Jönköping. Det är Stinas hemtrakter så vi passade på att ta några lediga dagar så att vi kunde återhämta oss men också hinna träffa Stinas alla nära och kära. Vi började med middag hos Stinas pappa och Carina och sen åkte vi ut till Stinas mamma och Kennet och där har vi spenderat den mesta av tiden tillsammans med katten Gustav som har slappat precis lika mycket som oss i soffan. Vi har också hunnit med att fika hos Stinas farmor och fikat på trevliga Nyfiket i stan med Stinas kompisar. Eftersom det blev oväder fick vi vänta ännu en dag. I soffan. Puha, det är hårt att vara på cykelsemester…

Men nu efter tre dagars vila säger Stinas mamma att vi inte ser lika slitna ut längre och inte luktar lika illa som när vi kom, så då tycker vi nog ändå att det är dags att ge sig ut igen. Vi får inte bli för utvilade och sjunka för långt ner i TV-soffan för vi har ju ändå en veckas cykling kvar. Men en vecka är ju å andra sidan nästan ingenting.

Frukost på Visingsö

Vi vaknade med solen i Gränna när den klättrade över Grännaberget. Vi tänkte att vi skulle försöka hitta ett bageri eller konditori som öppnade tidigt så att vi kunde sitta och morgonfika i flera timmar. Tyvärr gjorde vi inte det. Det visade sig vara söndag och konditorierna öppnade klockan 11. Lite väl sent tycker vi. Inte alls som i Danmark där man kan vara säker på att få sig en kopp kaffe och en nybakad fralla kl 6 i alla fall. Ja, ja tänkte vi, hur ska vi nu spendera tre timmar i ett Gränna som inte har vaknat? Vi kom på att första båten till Visingsö faktiskt skulle gå om tio minuter så vi svishade ner för backen mot hamnen och cyklade in på båten som tog oss över till ön. Ön hade inte heller riktigt vaknat till liv än, det kändes som att vi var först i världen den här söndagen så vi gick till Visingsborgs slottsruin och la oss i gräset i  morgonsolen och intog vår frukost där.

Sen cyklade vi en bit in i bokskogen och besökte Persgården, en liten gårdsbutik och café där dom sålde mycket ekologiskt, fairtrade och raw food produkter. Där pratade vi lite med ägaren som visade sig ha gjort en liknande resa som oss fast i Nya Zeeland och han berättade om sin fru som precis hade sprungit från Stockholm till Jönköping. Det känns lite skönt att träffa likasinnade personer som inte heller kan låta bli att uppfylla sina knäppa idéer. ”Har man sagt att man vill göra något, ska man göra det.”, som Bettina Aller säger.

Vättern

Efter att vi ätit middag i Motala cyklade vi vidare på kvällen över Östergötlands slätter mot Vadstena i solnedgången. Innan vi kommit fram till Vadstena insåg vi att mörkret hade jagat ifatt oss och vi slog upp tältet i Hagebyhöga när vi hade fem km kvar. Solen går ner tidigare och tidigare nu och det märks när vi inte hinner komma fram till vårt mål och slå upp tältet innan det blir mörkt. Vi blir verkligen beroende av ljuset eftersom det är rätt svårt att hitta rätt tältpinnar till rätt tälthål i totalt mörker. I början av resan kunde vi cykla och lägga oss när vi ville eftersom solen ändå inte gick ner norr om polcirkeln. Då spelade det ingen som helst roll vad klockan var men nu i södra Sveriges sensommar spelar det roll.

Så på morgonen efter cyklade vi in i Vadstena där vi åt frukost på torget och såg hur stan sakta vaknade till liv. Vi gick runt lite i den mysiga, gamla stadskärnan och skrev några vykort innan vi åkte vidare.

Vi åkte vidare och gav oss fan på att vi skulle ta oss hela vägen till Gränna även om cykelvägen visade sig vara dubbel så lång som bilvägen och att den gick över Omberg, inte runt. Omberg visade sig vara hur fint som helst med en svindlande utsikt över Vättern och stora härliga ekskogar så det var värt det. Men såklart jagade mörkret ikapp oss och vi fick rulla in i Gränna i beckmörker. Men vi slukades av mörkrets andakt och iakttog hur färgerna över Vättern förändrades minut för minut.

Frihet

Stina skriver:

Nu är det inte så långt kvar på vår resa, och världen utanför börjar göra sig påmind. Under de här sju veckorna har jag hunnit fundera en del på hur jag vill ha det i livet. Jag och Linda har pratat mycket om vad som är viktigt för oss, och också om vad som inte är det. Som frilansande konstnär har man väldigt mycket frihet. Jag får jobba med något jag tycker är väldigt roligt. Jag bestämmer själv när jag vill göra vad, och hur mycket jag vill jobba. Jag kan ta en dag ledigt när jag känner för det. Jag behöver ingen hobby, för jag gör bara saker jag tycker är roliga hela tiden. Mina vänner är mina arbetskamrater, och jag kan välja vem jag vill arbeta med.

Nu kanske någon tänker att jaja, men så är det ju inte i verkliga livet för de flesta människor. Nej, det är det inte. Och vem har bestämt det? Vem bestämde att det är normalt att vara på jobbet i 8-9 timmar om dagen, för att sedan ha några få timmars ledigt på kvällen där man får vara med sina vänner eller sin familj och göra det man tycker om? Att bara vara ledig i fyra futtiga veckor om året. Att se fram emot fredagen och bäva inför söndagkvällen. Allt detta för att tjäna pengar. Så att man kan köpa saker. Jag tror att om man verkligen vill, så kan man välja att leva annorlunda. Man måste bara ha lite fantasi och mod. Och kanske sluta bry sig så mycket om vad andra människor kanske tycker.

Eftersom jag inte tjänar så mycket pengar på det jag gör i livet, har jag valt att leva på ett sätt som minimerar mitt behov av pengar. Då kan jag få göra det jag tycker om och mår bra av, och behålla min frihet.

Att byta sin frihet mot pengar anser jag vara en väldigt dålig deal, som de flesta människor trots allt accepterar.

Jag tror inte att vi behöver alls lika mycket pengar som vi tror. Jag har tänkt ut vad jag inte behöver lägga pengar på:

Kläder, smink, skönhetsprodukter, saker till hemmet. Alkohol, kaffe och choklad är trevligt och gott, men inget jag behöver.

Jag har slutat köpa kläder. Jag insåg i våras att jag säkert skulle klara mig ett par år på de kläder jag har hemma. Och handen på hjärtat; skulle inte de flesta av oss det? Jag har gjort en deal med mig själv att jag bara får köpa något om jag behöver det. Så sedan i maj har jag bara köpt ett par fingervantar nu på resan, för att det var kallt, och ett par byxor från myrorna när det blev en stor reva i mina.

Kokosolja eller olivolja går bra att använda som hudkräm, deo, till håret och i stället för solskyddskräm. Jag använder inget schampo eller balsam eller andra hårprodukter. Mitt hår är jättefint ändå. Jag sminkar mig nästan aldrig. Det kan väl vara kul ibland, men jag lägger hellre min tid på annat.

Möbler hittar jag på Berlins gator och släpar hem dem om jag behöver dem.

Det jag köper är mat. Och jag är noga med att köpa bra och ekologisk mat som jag lagar själv, eftersom det är viktigt för mig. Jag köper också böcker ibland, om de inte finns på biblioteket. Och så går jag på konserter, museum och dansföreställningar.

På det här sättet kan jag leva det liv som jag vill leva, jag får tid till att utvecklas som människa och lära mig nya saker. Jag har till exempel tid att cykla genom Sverige i två månader och bara njuta och vara lycklig över att finnas till. Det har ett värde som inte kan mätas.

Motala

Efter att ha tältat på en äng under ett äppelträd fortsatte vi mot Motala.

Här lagar vi middag vid Göta kanal. Anledningen till att det brinner så våldsamt från stormköket är att vi har råkat köpa bensin i stället för sprit. Men det visste vi inte då.